vforce.blogg.se

Lätt snöfall, mörkt, en söndagkväll i sena november.

Västerbottens inland. 

Flygförbannad tonåring.

Världen hade nåt sin ände för att de nytvättade kläderna inte varit kruttorra vid ihopvikning inför avresa. En resa på hela 2,5 mil innan det fanns tillfälle att hänga upp de råa kläderna för en sista torkning.

Världen fortsatte att rasera för att oroliga föräldrar erbjöd skjuts istället för en färd i en epa, som i 80 % av fallen havererade på ett eller annat vis.

 

Under enorma protester och uttalande som ingen människa borde få utstå, beprövades min fars snickerikunskaper i form av vad vi kan kalla för "trycktest" av dörrkarm samt karmskruv, foder etc. Innan en virvelvind av känslor, hormoner, ord och tårar lastade den där förbannade tvättkorgen på passagerarplatsen i den tvåsitsiga kupén.

 

Smått stressad över att mamma eller pappa skulle hinna ut och sätta käppar i hjulen för att ta sig iväg, fumlades det i mörkret bland långhårig orange pilé och kabeldragning under all kritik efter huvudströmbrytaren.

Game on.

 

En limegrön duett rullade ut på vägen, då ett lugn och en frihet flyttade in i en orolig tonårskropp.

Fokus flyttades från stormiga impulser, svåra att definiera, till att få igång musiken, fixa den glappa kabeln och lukta efter suspekta signaler av kortslutning, bränsleläckage eller bränt gummi då bakdäcken var fullständigt överdimensionerade men skulle sitta på plats tack vare sina wsw.

 

Kupéfläkten levde sitt eget liv och passagerardörren var tvungen att ninjatacklas utifrån för att den skulle stängas ordentligt, något som i all hast prioriterats bort vid avfärden men som skulle göra sig påmind ungefär en mil hemifrån.

 

Mitt i refrängen av en takidalåt flög dörren upp och ut seglade tvättkorgen!

Nu har ju det flesta koll på att i en epa får det inte handla om några våldsamma hastigheter, om man håller sig inom lagens ramar det vill säga.

Men för en ovan förare med en ombyggd, något svajig framvagn, lite snöslask och lysen som med fördel kunde ersättas av en pannlampa, blev det hela lite av ett äventyr.

 

Ett äventyr som kom att ha tvättkorgen som en central roll.

För när en gick där i mörkret och letade trosor och jeans spridda över vägkanten, så infann sig en roande känsla och en ytterst liten distans till reaktionen tidigare.

De nytvättade kläderna som katastrofartat och mot all förmodan kunde luktat en aning unket om dem fått ligga i tvättkorgen ytterligare 1,5 mil, var nu både skitiga och dyblöta för att inte nämna spårlöst försvunna vissa av dem.

 

Den där stollen, den drivande, osäkra, starka, vilsna, förbannade dåren är jag.

Om än för snart tio år sen, men med slående lika impulser idag.

 

Det summerar litegrann av min värsta egenskap, men även den överlevnadsinstinkt som tagit mig fram till dagens datum.

Min svaghet iochmed att totalt blockera alla utsträckta händer som erbjuds, i välvilja, men som skulle innebära att jag måste avvika från min originalplan och slås ur balans. Knockad ur mitt målmedvetna spår som jag räknat med att fixa helt själv.

 

Jag har spenderat natten i kallsvettningar och fått sällskap av en febrig kiddo som med all säkerhet kommer att få jobba en hel del med den envisa sidan i hennes personlighet.

 

Jag hoppas att jag kommer ihåg episoder som denna när hon flyr in i friheten och jag hoppas med hela mitt hjärta att hon finner frihet i ett intresse som inte är destruktivt.

 

 

Jag lär mig, men det går förbannat sakta och sker oftast med kniven mot strupen.

 

Vendela