vforce.blogg.se

 

Många gånger vill jag tro att det finns en trygghet i att veta om att någon annan gått före en på den väg som vi alla ska gå.

 

Det som gör mest ont är också det som plockar fram det absolut starkaste i oss och som gör oss till bättre versioner av oss själva.

 

Det lockar fram superkrafter.

Det öppnar ögonen på oss.

Det spöar oss livlösa för att vi ska läka, förstärkta och mer ödmjuka än någonsin.

 

Att den som går före oss betyder hela världen för en, måste innebära den största av alla prövningar.

 

Jag har beundrat Er som föräldrar varje dag och min empati lämnar mig idag i ett förskräckligt tillstånd.

Ögonen tåras så fort jag åter fått klar syn, ytspänningen jobbar stenhårt, synen blir grumlig och floderna längs kinderna är ett faktum. Kroppen jobbar liksom emot sig själv och andningen går i osynk, jag vet inte längre om luften är påväg ut eller in?

 

Ändå har jag ingen aning om vad det Ni gör just nu skulle förse mig med för tillvaro.

 

Emma & Magnus,

Ni är hjältar för all framtid!

 

Signar, sov gott.

 

Tack.